Jon å Lager de tjänte i konungens gård
I varen välborn
De tjänade båda för dottrena god
Men du slipper na, sa’n Jon
Ja vånnar dä kostar mig rödaste gull
Men du slipper na, sa’n Jon
Och eftersom I haven henne båda lika kär
Så månde I strida med tu bara svärd
Må då hä då, sa’n Jon
Hon ska bli min du, sa’n Jon
Och första slaget de slogo försann
Slog Lager den Jona så bloden den rann
Men dä dryper då, sa’n Jon
Och andra slaget, då var Jona vred
Då slog han den Lager till golvena ned
Men nu ligg du där, sa’n Jon
Och Konungadoteren talade så
I varen välborn
Jag frögdes därför att ’n Jon han fick rå
Kunn fäll tro hä, sa’n Jon
Ja vånnar dä kostar mig rödaste gull
Men nu är du min du, sa’n Jon